Espresso vs. Aeropress

Den 8:e februari hände lite av det otänkbara. En kopp föll från en hylla, gled ur min hand som försökte rädda den, slog sönder ett fat och studsade upp rakt på min kaffemaskins PID. Efter det var det mörk, väldigt mörkt. Maskinen fungerade finfint men kunde inte bli varm eftersom styrningen var borta.

Eftersom det inte är ekonomiskt försvarbart att köpa sådana saker i Sverige så drog det ut lite på tiden innan jag beställde hem en ny, den variant jag hade tidigare finns heller inte kvar på marknaden och jag var tvungen att mäta och joxa för att få fram en som passade i hålet.

Under 1-2 månader så har jag därför bara druckit kaffe från den extremt fula Aeropressen. Aeropress är en underbar uppfinning och ett väldigt bra sätt att servera flera koppar kaffe på en gång. Jag tycker också att typen av kaffe passar att dricka nästan kallt vilket är väldigt bra för mig som får sitta och veva med en sked i en kopp brygg tills jag får kramp i armen. Är man på finmiddag hos farmor och får turen att veva med en silversked så bränner man sig ju också på fingrarna.

Det är också enklare och går fortare att mecka ihop en kopp från Aeropressen än att snida ihop en espresso, kaffe blir lent och mysigt med föhållandevis låg beska och hela apparaten kostar inte mer än 400spänn. Det borde alltså inte vara så farligt att bara dricka kaffe från Aeropressen under ett par månader? Farligt och farligt kan jag väl inte påstå att det var men bra trist.

Jag har haft många fina påsar kaffe hemma de senaste månaderna men när jag har druckit kaffet har jag inte fått någon känsla. Det är det som är problemet med Aeropress, den ger bra kaffe och inget mer.

När man gjort sig en liten kopp espresso, det droppar ner lite svart i en miniatyrkopp med en perfekt crema, då känner man sig nöjd. När man smakar på den och det ger lite rysningar av välbehag, då infinner sig den riktiga kaffekänslan. En mugg brygg från moccamastern på jobbet eller en liten slurk i fina koppar med silversked hos farmor eller en kopp från aeropressen för den delen har ingen chans att vinna matchen. Glöm det!

Jag är helt enkelt ett espressofan, det är espresso det ska vara. På en kopp espresso går jag igång ordentligt, jag har inte varit mig själv sista månaderna och nu vet jag precis varför!

V.14-V.15 – J&N Supernatural

Under ett par månader har jag varit helt utan espresso-maskin då PIDen i den lagt av. Nu är det en ny PID på plats och det börjar ordna upp sig med inställningar och allt.

Under v. 14 och v. 15 har jag kört två påsar av Johan och Nyströms Supernatural. Kaffet är ett samarbete av två familjer med namnen Celso & Hamilton. Bönorna är 100% ekologiska och de kommer från Brasilien.

Jag hade lite trubbel i början med själva maskinen och fick inte till något bra alls. Efter nån vecka började det ordna upp sig men tycker ändå inte att det var något speciellt roligt kaffe.