Direktörslöner

Såg precis ett inslag på nyheterna om Maud Olofssons uttalande om bonusar till statliga chefer. Hon jämförde byggarnas ackordlöner med bonusarna till statliga chefer, vilket jag i sak helt håller med om. Hon buntade ihop den här typen av lön och kallar det för resultatbaserade löner, vilket de båda är.

Såklart så frågar de några spåniga byggare som tycker att det var helt fruktansvärt att jämföra det. Enda anledningen till att de tycker detta är ju såklart att de tjänar mycket mindre på sina resultatbaserade löner och så kommer ju alltid den svenska devisen “Jag förstår inte hur någon kan vara värd så mycket pengar”.

Min vanliga fråga är då: Hur mycket kan en chef vara värd? Om 10 miljoner är för mycket, är 5 miljoner okej? Antagligen inte, är 1 miljon okej? Eller är alla värda lika lite?

Did you know?

Hittade hos fröken Wolst denna mycket intressanta video.

Den får en att fundera. Hur borde dagens utbildningar se ut? När det man lär sig första året redan är gammalt år 3? Hur ska västvärlden ha ens en liten chans mot Kina och Indien? Men att vi idag har mer information i en dagstidning än vad 1800-talets människor ens fick veta under en livstid och att det genereras 4×10^19 bytes content på ett år så förstår jag att det inte är någon direkt ide att försöka hänga med överallt. Det är man inte gjord för, nu behöver jag inte må dåligt över mina mindre breakdowns som kommer av “information overload” längre, det är på något vis mer okej nu, :).

Bowling i Strängnäs

Igår var vi en sväng till Strängnäs, där bowlade vi 1½h med några vänner. Senare gick vi hem till ett par och lagade lite mat och drack folköl. Här är några bilder från dagen:

Bowling

Såhär gjorde man.

Failure

Ibland gick det sådär.

Öl på bowlingen

Då gjorde vi såhär istället.

Victroy

Då blev det mer såhär.

Wok efter bowling

När vi var klara fixade vi mat. Det här tycker jag är en mycket bra bild. Den har ett väldigt mysigt uttryck och färgerna i maten kompletterar den perfekt.

Internet är tråkigt

Ibland tycker man bara att Internet är tråkigt. Då är det lite jobbigt att man jobbar med Internet hela dagarna och ofta kvällarna också. Undra om man kanske borde läsa en bok då och då för att få perspektiv.

Fast när jag tänker på hur det var utan Internet så blir jag lite ledsen för gamlingarna, typ mina föräldrar och så, som inte hade Internet. Vad gjorde man liksom då? Hur visste man vad ens aktier var värda? Eller hur kunde man se vart man köpte det billigaste objektivet?

Fasen, Internet är rätt bra ändå. Någon som har något tips på att komma ur Internet-tristessen?

Årets Kock 2009

Igår avgjordes matvärldens viktigaste tävling. Årets Kock 2009, lite konstigt är det väl att man är årets kock när året precis börjat, men men.

Efter att vi tidigare var på Gordon Ramsays Maze så har jag blivit lite mer taggad på fine dining. Tittar man då på svenska fina restauranger så hittar man bla. Melker Anderssons F12, det är också från den här restaurangen som både vinnaren och tvåan i Årets kock 2009 kommer. Vinnaren heter Viktor Westerlind och hans kollega vid namn Christofer Ekman kom två. Motiveringen för vinsten löd “Perfekt helt enkelt! Med egen stil, elegant fräschör och väl tillagade råvaror har juryn enats om en vinnare som skapar naturlig mat med teknisk finess.”

Detta måste ju betyda att F12 är i en klass för sig vad det gäller matkvalitet. En 11-rätters avsmakningsmeny på F12 kostar 1195:-, det låter som en rimlig kostnad för mat från årets bästa och årets näst bästa kock.

Nästa gång jag känner för att göra av med löjligt mycket pengar på en middag så är det helt klart F12 som blir mitt val.

24hbc

Den 21-23/1 ägde 24HBC rum på Yasirari Haselludden, ett event med ca 90 webbsnubbar som skulle utveckla ca 50 projekt under 24h. Iden bygger på Södertäljegrabben Mattias projekt att utveckla en tjänst under 24h. Konceptet vidareutvecklades av kart-Ted och slutade i 24HBC.

Ett häftigt event med folk från hela landet med ett gemensamt intresse: Internet. Projektet har fått mycket press i både stora och små tidningar. Jag satt och småföljde livebloggen och några av deltagarnas egna bloggar. Det utvecklades en del bra grejjer under dessa timmar.

24HBC kan man nu hitta hela listan med projekt och rösta på sina favoriter. Det ända jag saknar här är pengarna! De allra flesta av dessa projekt verkar inte ha något intresse av att tjäna pengar. På topp 5 listan verkar det bara vara 1 projekt som har byggts runt en intäkt. De andra 4a kan vara bra grejer och det är kanske fint av människor att jobba ideelt. Problemet är bara att det inte fungerar i längden och då dör projekten ut. Visst är i princip alla tjänster i beta stadiet, men som tex. nummer 2, voicly som är en röstbloggartjänst, skriver till och med att de inte tar betalt.

Så, var det ett välgörenhets event? Där kunniga människor hjälpte internet att bli bättre gratis? Eller har de någon plan? Det skulle jag vilja veta.

Enormt habegär

Jag har under en ganska så lång tid försökt motivera för mig själv varför jag ska köpa en iphone. Jag har försökt med att jag behöver ju ändå en kalender eller det skulle var fint med en ny mp3-spelare och ibland går man ju vilse om man är i en stad man inte känner till. Om jag köpte en iphone telefon så skulle jag ju lösa alla dessa extrema problem. Det viktigaste med att ha en iphone är väl kanske bragging rightsen man får och att det är så roligt att studsa med scrollen :P. Jag vill nog också påstå att det fortfarande är hyffsade bragging rights på en iphone.

Ett par gånger har jag varit påväg att beställa en iphone, men när jag tagit mitt förnuft till fånga och tänkt efter så kostar en iphone som en vecka i Italien eller som minst två besök på stjärniga restauranger.

Är det kanske bara så att jag är snål mot mig själv? Borde jag kanske slå till? Hmm, jag vet inte. Killarna på telexperten.se har i alla fall iphone telefoner som är olåsta och till bra priser. Ska nog ta mig en liten titt till…

Spinning, djävulens påhitt?

Idag fick jag och Christin för oss att gå på ett spinningpass. Jag har inte gjort något jobbigare än att gå från skrivbordet till toaletten på flera månader så man kan lugnt säga att jag är i grymt dålig form. Som tur var så började vi med ett bas pass. Jag såg till att välja en cykel långt bak så att jag hade nära ut om jag skulle kräkas.

Spinning är ett gäng dårar i ett rum på varsin cykel och en ledare som piskar på och säger att man ska lägga på mer motstånd hela tiden, det är ju som gjort att folk ska kräkas. Värre är att det är gamla tanter och tjocka gubbar som öser på och står upp hela tiden vilket är asjobbigt. Man får lätt lite prestationsångest, speciellt när man svettas flera liter i timmen och dom ser oberörda ut.

Då till det allra värsta, vem faan har uppfunnit den där jävla cykeln? Och varför kunde inte den dåren sätta gradering på motståndsratten? Hur vetenskapligt är det? att bara ratta på nån ratt fram och tillbaka? Det stör mitt vetenskapliga sinne och min extremt mönsterberoende hjärna.

Jaja, jag kräktes inte, kände mig faktiskt ganska duktig efter, risken är väl att man går dit nästa vecka också. Det skulle kanske till och med kunna bli lite roligt. Om någon bara fixade den där jävla ratten!

London

Jag tänkte berätta om en liten tripp till London som jag och Christin gjorde för några helger sen. Som du kanske vet så bodde Christin i Englad en termin, inte i London dock, men hon fastnade för landet i stort och som födelsedagspresent så fick hon en Londonresa. Resan innehöll även två stopp.

Det första var en musikal. Jag har aldrig varit på musikal tidigare så det var en spännande upplevelse. Eftersom det var hennes födelsedagspresent så betyder ju det också att det var hennes musikal, det blev då såklart “Dirty Dancing” på Aldwych Theatre i centrala London. Kanske inte mitt förstahandsval, jag hade hellre sett “Spamalot” men men. Det visade sig vara jävligt bra. Trots att vi hade “de näst dyraste” biljetterna och bokade dem i juli så hade vi ganska dåliga platser. För dig som vill gå på musikal i London för första gången så har jag ett tips: Bara för att kön ringlar upp sig redan en timme innan föreställningen börjar så finns det ingen anledning att gå in. Just den här teatern hade en otroligt liten bar, inga bord eller så, så det man kunde göra var att dricka öl ståendes i trappan. Dricka öl kan man göra på betydligt trevligare ställen innan föreställningen, stolarna är ju numrerade så det finns ingen anledning att falla för den brittiska kö-andan. Hur som så är musikal i London jäkligt häftigt!

Nästa anhalt tycker jag var ännu häftigare! Jag ska väl inte säga att jag är någon regelrätt foodie men jag är väldigt intresserad av mat. Jag prenumererar på tidningen “gourmet” för att få läsa riktigt nördiga matsaker osv. Jag hade däremot aldrig tidigare varit på någon riktigt fin restaurang. Nu har jag det, vi var nämligen på Gordon Ramsays The Maze. Gordon Ramsay är en av endast tre brittiska kockar som har en restaurang med 3 stjärnor i Guide Michelin, The Maze har dock bara 1 stjärna, det finns ungefär 10 krogar i Sverige på samma nivå, så det är fortfarande rätt bra :). The Maze är ganska casual så det är ingen jobbig dresscode där man måste dyka upp i frack de finns också en trevlig lounge där man kan dricka drinkar medan man väntar på sitt bord, man kan nog dyka in för några drinkar utan bord också. Det finns också en stor bar med 48 platser där man kan sitta och käka, såg också mycket trevligt ut.

The Mazes meny är en variant på tapas, eller lite finare kanske man ska säga att det är en avsmakningsmeny man själv får välja ifrån. Vi käkade 5 rätter, två typ förrätter, två typ varmrätter samt en dessert. Vi tyckte båda att alla grejer var fantastiska, det borde man väl iofs tycka. En riktig höjdare var faktiskt potatismos, ja de kallade det faktiskt för potatismos, inget fancy namn här inte. Det var otroligt gott! Annars var det generellt de underliga smak kombinationerna som gjorde det som tex. musslor med äppelmos. Jag käkade också “Beef toung and cheek”, hade inte tidigare ätit tunga innan och det här var nog precis rätt ställe att äta det på, till den serverades ett jättgott potatismos med pepparrot i, varför har jag inte ätit det förrut?

Det bästa var dock helhetsupplevelsen, det var 4-5 personer som servade en hela tiden, intressant var att det var personen i finast kläder som fick plocka disken. Det är bara en sak jag vill varna för, om ni bestämmer er för att besöka The Maze, beställ INTE! någon espresso, det gjorde jag. Den kostad 4.65£, det är alltså ungefär 60 spänn och med tanke på att middagen totalt kostade nästan 3000kr så kan man tycka att dom borde kunna göra kaffe, men icke! Det var en tunn crema, kände på doften redan när den serverades att den inte var bra, det värsta var att vi hade satt oss i loungen och jag fick ingen direkt chans att skälla på någon :(.

Bak istället för börs

Börsen är så underlig, som min sambo uttryckte sig “Å så går det upp, å så går det ner”. Jag känner för tillfället att det inte är någon direkt ide att försöka förstå sig på den. Jag avvaktar lite med det. Så istället så bakade vi muffins igår, betydligt lättare att förstå. Det är ett favoritrecept från favoritboken “Sju sorters kakor” som för övrigt innehåller väldans många bra småkakor.

Det är världens enklaste muffins, tar inte mer än 10 minuter att förbereda och bara 10 minuter i ugnen.
Recept:

  • 100g Smör
  • 2 ägg
  • 2,5 dl socker
  • 1,5 tsk vaniljsocker
  • 1 kryddmått salt
  • 4 msk kakao
  • 2 dl vetemjöl
  • 0,5 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200C
Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt de övriga ingredienserna och blanda sist i smöret. Häll upp smeten i formar, fyll inte mer än 3/4 av formarna. Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter.