Espresso vs. Aeropress

Den 8:e februari hände lite av det otänkbara. En kopp föll från en hylla, gled ur min hand som försökte rädda den, slog sönder ett fat och studsade upp rakt på min kaffemaskins PID. Efter det var det mörk, väldigt mörkt. Maskinen fungerade finfint men kunde inte bli varm eftersom styrningen var borta.

Eftersom det inte är ekonomiskt försvarbart att köpa sådana saker i Sverige så drog det ut lite på tiden innan jag beställde hem en ny, den variant jag hade tidigare finns heller inte kvar på marknaden och jag var tvungen att mäta och joxa för att få fram en som passade i hålet.

Under 1-2 månader så har jag därför bara druckit kaffe från den extremt fula Aeropressen. Aeropress är en underbar uppfinning och ett väldigt bra sätt att servera flera koppar kaffe på en gång. Jag tycker också att typen av kaffe passar att dricka nästan kallt vilket är väldigt bra för mig som får sitta och veva med en sked i en kopp brygg tills jag får kramp i armen. Är man på finmiddag hos farmor och får turen att veva med en silversked så bränner man sig ju också på fingrarna.

Det är också enklare och går fortare att mecka ihop en kopp från Aeropressen än att snida ihop en espresso, kaffe blir lent och mysigt med föhållandevis låg beska och hela apparaten kostar inte mer än 400spänn. Det borde alltså inte vara så farligt att bara dricka kaffe från Aeropressen under ett par månader? Farligt och farligt kan jag väl inte påstå att det var men bra trist.

Jag har haft många fina påsar kaffe hemma de senaste månaderna men när jag har druckit kaffet har jag inte fått någon känsla. Det är det som är problemet med Aeropress, den ger bra kaffe och inget mer.

När man gjort sig en liten kopp espresso, det droppar ner lite svart i en miniatyrkopp med en perfekt crema, då känner man sig nöjd. När man smakar på den och det ger lite rysningar av välbehag, då infinner sig den riktiga kaffekänslan. En mugg brygg från moccamastern på jobbet eller en liten slurk i fina koppar med silversked hos farmor eller en kopp från aeropressen för den delen har ingen chans att vinna matchen. Glöm det!

Jag är helt enkelt ett espressofan, det är espresso det ska vara. På en kopp espresso går jag igång ordentligt, jag har inte varit mig själv sista månaderna och nu vet jag precis varför!

V.41 Waxholms Krut

Efter några veckor helt utan kaffe bad jag Arre om en påse kaffe. Jag har tidigare provat Milano från Waxholm och det var ju såklart slut så då fick det bli Krut. Krut är en blandning med massor av robusta vilket bådade gott :).

Kaffet var rostat för bara någon vecka sen och betedde sig såklart underligt precis så som ett nyrostat kaffe brukar göra. Det smakade inte heller så kul.

Nu har det gått någon vecka ytterligare och kaffet blir bara bättre och bättre. Nu när jag skulle skriva om det såg jag på hemsidan att de tycker att kaffet når sin peak 6 veckor efter rostning och det kan jag mycket väl tänka mig.

Jag är inte imponerad av kaffet, jag tycker det stundtals smakar dåligt och de gånger jag tycker jag får till det så är det inte riktigt bra.

Om man vill ha hög andel robusta så tycker jag fortfarande att Scuro Napoli är det bästa! Jag har också hört rykten om att Monteriva ska börja sälja sitt kaffe i mindre förpackningar än 1kg, jag hoppas att det är sant :).

V.42 da Matteo Hacienda La Esmeralda

Kaffet med ett kilopris på över 1000kr, Esmeralda från Panama, har varit mitt kaffe vecka 42. Jag har utelsutande kört den i Aeropressen och det har varit underbart! Det är ett kaffe man inte kan få för mycket av men kanske inte har råd med som vardagsdricka.

Jag kom dock fram till att en kopp kostar ca 18kr vilket är jättemycket billigare än att dricka skräpkaffe på ett cafe.

Kaffet har en otroligt stor och fyllig smak som sitter kvar länge. När vi koppade på daMatteo fick man ganska tydliga “IPA influenser”. Det tycker jag dock inte jag fick lika mycket av när den bryggdes i aeropressen men en liten humletouch tycker jag mig ändå förnimma. daMatteos smakprofil säger apelsin, citron och grapefrukt. Det är kanske grapefrukten jag tycker är humle. Så väldans mycket apelsin och citron vet jag dock inte om jag kommer ihåg.

På det stora hela ett mycket gott kaffe man kan unna sig då och då.

Jag har av någon anledning ingen bild för detta, rätt konstigt faktiskt.

Koppning på daMatteo

Efter en dags arbete i Göteborg knallade jag och Robbster till daMatteo för att hälla i oss lite kaffe. Jag var ju där för nästan precis ett år sedan, då var jag inte så jättenöjd och hoppades på en bättre upplevelse än förra gången.

Vi hade testat kaffet på Nesta i Malmö dagen innan, det var väldigt bra så vi hade ganska höga förväntningar. Jag såg dock på de latte och cappucions som tjejen bakom maskinen hällde upp till kunderna före oss att det skulle bli riktigt bra. Robbster beställde en latte och jag en dubbel espresso. De rekommenderade veckans kaffe som var en väldigt fin Guatemala. Robbster fick en utsökt upphälld latte med en väldigt vacker rosetta på.

Vi satte oss inne i rostarrummet och såg att en snubbe höll på och ställde upp massa kaffepåsar och skålar med malet kaffe i. Han började hälla vatten i kopparna och ställde en klocka. Jag glodde på honom hela tiden och förstod att han skulle sätta igång och koppa. När jag hade glott en stund frågade han om vi ville vara med och koppa, det var tydligen öppen koppning!

Per hade ställt upp alla daMatteos singlar på bordet i ordningen syra till fruktig. Som sista kaffe stog en Hacienda Esmeralda! Årets extrema finkaffe. En påse kostar 125kr för 120g, rena knarkpriset.

Vi fick varsin koppningssked och satte igång och sörpla. Det var väldigt häftigt att testa kaffe på detta sätt och med så många varianter. Man kände verkligen skillnad mellan dem. Inte för att jag kan definiera och peka på vilken som var vilken, men i alla fall :). Jag kom fram till att jag gillade de 3 sista bäst, det var Kenyanerna Gethumbwini och den nya Kenyanen Kanjathi samt Esmeraldan.

Per och Pernilla höll lite lektioner, pratade om kaffe och provning. Det slutade med att de lurade på mig en Aeropress och två påsar kaffe (jag var iofs inte så svårövertalad).

Kaffeupplevelsen på daMatteo den här gången var helt klart min bästa kaffeupplevelse hittills!

Tack för koppningen och kunskapen Per och Pernilla.







Presskanna med kass kvalitet

Som jag skrev här om dagen fick man en presskannan när man köpte två paket Zoegas Presso. Jag gjorde 3-4 kannor kaffe och det funkade finfint. Mellan bryggningarna så sköljde jag bara ur den.

Dagen efter skulle jag diska den och den sprack direkt :(. Kasst. Okej, den var gratis, men den borde väl kunna hålla tills man druckit upp kaffet.

Som tur är har jag ju en stor också, det funkade bra att köra bara två koppar i den också.

Rengöring av Giadan

Såhär såg Giadan ut på insidan. Inte så nice. Bilden på min hand är efter att jag pillat på lite delar, typ filterkorgen. Det ser ut som om jag meckat med en bil, som tjockolja. Inte så bra :)

Maskinen är väl ca 4år och aldrig blivit ordentligt rengjord, så det var väl verkligen på tiden. När vi var klara så var vi så kaffesugna så vi glömde ta efterbilder. Men det blev i alla fall blänkade rent :). Jag kände ingen skillnad på kaffet, men det kanske beror på att det var rastkaffe i kvarnen.

Kaffemaskinsrengöring
Kaffemaskinsrengöring
Kaffemaskinsrengöring
Kaffemaskinsrengöring

V. 15 Kahls Mocca Sanani

Mocca Sanani

I helgen så inhandlade jag en liten påse av det gamla hederliga kaffet “Mocca Sanani” från rosteriet Kahls. Många kilo av den här blandningen har passerat min kvar för att sedan bryggas i moka-bryggaren. Det var innan Giadan kom hem till oss. Med den här blandningen i moka-kannan fick man fram en utsökt “kexighet” i kaffet.

Nu var det länge sedan jag drack Mocca Sanani, den största anledningen till detta är att enda stället jag vet säljer det har det liggandes i stora lådor med tveksam färskhet. Men men, paniken slog in och jag tog hem en påse. Så här skriver Kahls själva om det:

Jemen var första området utanför Etiopien där man odlade kaffe. En gång i tiden ett stort kaffeland. Vår goda bladning har en krämig karaktär och passar bra till alla bryggsätt. Kaffet innehåller Brasil, Kenya, Monsun Malabar och indonesiskt kaffe.

Jag har ju klart druckit färskare kaffe, men det är inte alls dumt! Det har en angenäm malningsdoft med söt fruktighet i. Den är smått fruktig med en lagom beska i eftersmaken. Malabaren ger lite tryck till blandningen och sammantaget är jag klart förvånad av resultatet! Det kan nog bli mitt nya reservkaffe.

V12 – Rast Kaffee Max Havelaar Espresso

Den gångna veckan och några få dagar till har jag kört Rast Kaffee Max Havelaar Espresso, tydligen något Kaffemaskinen kört under en längre tid men som jag missat. Jag tror rosteriet är österikist eller Schweiziskt.

Det är en ganska klassisk espressoblandning. Ganska hårt rostad och med rätt flottiga bönor som följd. Max Havelaar är tydligen någon speciell Schweizisk rättvisemärkning vilket är ganska trevligt.

Så, hur smakar det då? Nja, sådär. Inte det bästa kaffe jag druckit, tycker den är svårt att få till för att vara en blandning. Får väldigt varierat resultat. Jag tycker den absolut passar bäst som en tajt ristretto, då får man en fin mörk crema och smaken blir helt okej.

105kr/500gr, nja. Lite dyrt. Är nog inget som jag köper igen. Som Arre sa, det är lite för mörkt rostat. Vet inte om det bara var den här batchen eller om det är generellt får väl höra om det kommer in någon ny batch och se om det är samma.

V12 - Rast Kaffee Max Havelaar Espresso
V12 - Rast Kaffee Max Havelaar Espresso

V. 8-9 Zoegas Espresso Bellezza

Koppi

När kaffet tog slut här om dagen så fick jag panikhandla nytt kaffe på ICA. Ibland har dom ett sortiment av Estate Coffee vilket brukar vara helt okej. Nu hade de såklart inte detta utan det flashigaste jag kunde hitta var Zoegas ganska nya premium kaffe.

Det går under namnet Zuprema som verkar finnas i tre sorter. Vad jag såg på ICA så var det bara Espresso Bellezza som fanns där.

Jag tog bara paniktog en påse och gick hem. Jag körde kaffet några gånger och det var ganska enkelt att få till bra. Det blev enkelt en fin tjock och crema. Jag trodde nog att kaffet innehöll en del robusta. När jag läste på påsen så fick jag se att det faktiskt var en 100% arabica blandning. Det var lite Brasilien och lite Kenya ihop med en del Monsoon Malabar. Är väl Monsoonen som ger robusta känslan.

Nåja, hur smakar den? Jag skulle väl inte direkt säga att jag kunde urskilja några fruktiga smaker utan det är mer en klassisk norditaliensk, lite småjordig espresso. Helt okej för vad den kostar och att ha som extrakaffe.

V6 – da Matteo El Borbollón

I tre veckor har jag druckit motoroljan. Den var i och för sig fin, men nu har jag ledsnat på den och det var dags för lite finkaffe igen. Jag ringde min kaffeleverantör och vi kom fram till att jag skulle ha da Matteos El Borbollón och även en påse från koppi som blir nästa veckas kaffe. Jag ville ha ett kaffe som jag kunde köra både espresso och göra press-kaffe.

Jag har bara dragit 4-5 shots på bönan och gjort två omgångar press. Jag har varje gång fått gott kaffe, men jag saknar lite frukt och bärighet som den här bönan skall ha. Jag ska köra lite mindre mängd för pressen och se hur det blir.

Jag passade också på att testa min nya glugg, 50/1.4, som jag ska försöka göra någon form av recension av framöver.

da Matteo El Borbollón

da Matteo El Borbollón