Mer Kaffe – Mindre demens

Medelålderns personer som dricker tre till fem koppar kaffe om dagen löper 65 procent lägre risk att utveckla demens

Fasen, jag dricker lite för lite kaffe. Jag måste ligga i lite för att öka konsumtionen tills jag blir medelålders. Det här var klart det bästa rönet jag hört på länge men när man läser att projektet kallas “Karelen­projektet” så kan man lätt få för sig att det är på låtsas. Men så är inte fallet, undersökningen är baserad på data från 1400 personer som följts av finska forskare sedan sjuttiotalet. Jag vet dock inte hur vetenskapligt man kan anse det vara att fråga ett gäng medelålders människor om deras kaffekonsumtion och sedan mäta resultaten 20 år senare. 1400 människor inger väl iofs någon form av statistisk signifikans så jag tror helt klart på det här. En annan fråga som dyker upp är vad som hände med dom som drack mer än 5 koppar kaffe om dagen?

Artikeln är publicerad i tidningen Journal of Alzheimer’s disease och du kan läsa lite mer här.

V.3 Skön brasilianska

En fin rubrik hade kanske kunnat vara “elegant brasilianska”, eller “läcker brasiliansk böna”. Hade kanske kunnat generera mycket besökare. Speciellt om jag hade lagt till något med video och naket också :P. Men nu var det inte så, det finns ingen video, jag kan inte visa något naket och bönan är inte så elegant. Inte heller så “läcker”. Däremot är det här en rätt skön och robust robustablandning och den är från brasilien. Det är till och med en tjej på påsen, så den här rubriken är ju sann.

Om jag ska beskriva vad detta kaffe har för karaktär så svarar jag instinktivt “motorolja”. Creman blir extremt tjock, kaffet är helt svart och tjockt. Riktigt bra! Bönorna är typiska robustabönor, små och fina. Det doftar kex när man brygger det och tungan krullar sig när man dricker. Ett kaffe precis i min smak! Skönt att blanda ut finkaffet med.

Brasiliana

V52-V1 – daMatteo Majorna

Det senaste veckorna har jag kört Majorna från daMatteo, den var fin när jag testade den på daMatteo men när jag kört den hemma är grappa det närmsta jag kan beskriva den som. Jag gillar i och för sig grappa så jag får väl ge Majorna ett hyfsat betyg ändå. Jag tycker klart att den ska bryggas kort, då får man får man fram de ruffa och grappalikna smakerna. Brygger man den längre så blir den bara tråkig.

När jag hängde på daMatteo så ville jag köpa en 500gr påse av Majorna, men då var det slut. Det fina var att baristan då gick ner i källaren och fixade en påse. Den fick ingen etikett så därför blev det ingen bild.

V.51 Adventskalender 10 från da Matteo

När jag var i Göteborg så köpte jag en liten påse av deras adventskalende, kostade 25 spänn så det var ingen big deal. De körde på nått vis olika bönor varje dag, jag slarvade dock bort lappen första dagen så jag kommer inte ihåg vad det var :). Jag har inte fått till någon fin shot alls på den påsen, jag vet inte vad jag gjorde för fel, jävla störande.

Adventskalender 10 från da Matteo

Besök på dA Matteo


Jag var och jobbade en liten sväng i Göteborg och passade då på att findricka lite kaffe på da Matteo. Det var första gången jag besökte da Matteo. För säkerhetsskull så testade jag båda ställena. De låg så pass nära varandra. Båda ställena ligger bra och mysigt till i centrala staden. Det ena lite mindre stället ligger fint i Viktoriapassagen och området är väldigt mysigt. da Matteo Torrefazione ligger lite längre ner på Vallgatan och där har de även sitt lilla rosteri. Jag blev väldigt förvånad över hur liten yta rosteridelen tog upp.

Jaja, så till kaffet, det var ju därför jag gick dit. De hade Aricha Micro Lot 9 i en av kvarnarna och jag gillade ju den hemma så jag började med en enkel sådan. Tjejen bakom disken bryggde mig så en sådan. Den var fin i färgen, ganska ljus och lite tunn crema, men det är som det ska vara. Denna lilla slurk kaffe betingade ett pris på 35kr! Doften var härlig, fruktig och fin. Jag smakade lite och sköljde runt en sväng. Det smakade fint försmaken, ganska kraftig smak, ganska lite sötma och fruktighet. Eftersmaken var ganska besk och bitter. Det var tyvärr inte speciellt bra. Jag har druckit ett gäng espressos på samma böna rostad av da Matteo hemma och fått betydligt bättre resultat än detta. 35kr var det definitivt inte värt, men när jag efter jag betalt kollade på kvittot så visade det sig att jag bara betalade 15kr så frågan är om jag fick något annat?

Jag hällde också i mig en macchiato gjord på da Matteos egna ekologiska blandning “Majorna”, sannolikt efter stadsdelen med samma namn. Det var en betydligt bättre upplevelse. Blandningen var en mix av peru, etiopien och brasilen eller som baristan sa “sött”, “fruktigt” och “kryddigt”. Det passade fin fint med en slurk mjölk i.

Jag gick vidare till Torrefazione och där tog jag en cappuccino. Den gick fort att tillverka och den såg ganska fin ut, en enkel rosetta fick man. Jag satte mig ner på en av träbänkarna och kikade på rostningsanläggningen, det såg ut som om det hade skett arbete där alldeles nyss men vid tillfället jag var där var det ingen som fick för sig att rosta. Cappuccinon var inte speciellt imponerande, lite vattnig och tråkig.

På det stora hela vill jag säga att da Matteo har ett par trevliga caféer och rostar fint kaffe. De har mycket trevlig personal där kunskapen verkar variera en del. Jag är inte helt övertygad och hade faktiskt förväntat mig mera av dessa omskrivna cafeer. Har man vägen förbi tycker jag dock att man ska ta en kaffe och jag kommer göra det nästa gång jag är i Göteborg och hoppas då på att få använda lite flera positiva ord då.

V.47 – J&N FTO

Johan & Nyströms fairtrade kaffe är en ganska opretantiös arabica blandning med ganska låg syra och lite mer robust smak. Kaffet är en blandning på bönor från Etiopien (regionerna Harrar och Yirgacheffe) och Indonesien (Gayoprovinsen på Sumatra) köpt från kooperativ som garanteras bra betalt för arbetet och garanterar att de kan bygga en långsiktig verksamhet.

Doften från kaffet är ljuvligt, svagt syrligt och lite fruktigt sött. Smaken av espresson är milt chokladig och med svag fruktig syra. Smaken är förhållandevis kraftig för att vara en arabicabladning. Jag tycker att den här blandningen skall bryggas efter “espressonormen”, 7gram, 3cl och 25 sekunder för att bli som bäst.

Kaffet köpte jag på cafeett.se som gjorde ett väldigt bra jobb och levererade på under 24h! Klämman som sitter på påsen på bilden fick jag med i paketet. Det var en väldigt bra giveaway, tack så mycket!

J&N Fair Trade Organic

V44 – Estate Coffee Ngong Hills

Nu får det vara slut på fulkaffe. Har sippat gammalt Moak i tre veckor nu. Känns ungefär som om man är en fattig stackare i förorterna till Bombay. Så illa har det varit :(. Tycker ordentligt synd om mig själv, jag är värd betydligt bättre. Jag är ju awesome!

Så veckans val föll på Estate Coffees härliga Kenyan Ngong Hills. Det är ett härligt och elegant kaffe som jag haft den underligaste kaffe upplevelsen med. Det var en höst dag 2007. Jag bryggde den otroligt kort. Så kort så det bara droppade lite i 40 sekunder. Det blev en mycket speciell bryggd. Det i vanliga fall tydliga citrustonerna koncentrerades otroligt och syran var mycket påtaglig. Kinderna drog ihop sig som om man drack en riktigt bra guez.

Bönorna är rätt små och mellanrostade. Brygger man det här kaffe “normalt” får man en elegant kopp syrligt smått citrusaktigt kaffe med en mellanbrun tunn men vacker crema. Jag gillar det här kaffe både som en tight och härlig ristretto och som en vanlig kopp espresso. Jag rekommenderar detta kaffe varmt både efter att ha druckit det förra hösten och igen efter att ha druckit det idag. Jag köpte det på ICA och en 250 grammare kostade 70 spänn. Rätt lagom för en påse finkaffe. Det tråkiga är bara att på sådana ställen så blir kaffet lätt gammalt och den här påsen är tyvärr allt annat än nyrostad.

Estate Coffee Ngong Hills

Vecka 41 – J&N Gethumbwini Estate

Den här påsen fick jag av några goda vänner när vi hade födelsedagsfest förra helgen. Tänkte att den får bli nästa veckas kaffe. Det här är ett singel estate kaffe och Gethumbwini Estate är en Kenyansk gård där kaffet växer på väldigt höghöjd, 1800 meter över havet. Den höga höjden gör att kaffet växer långsamt och detta gör att det utvecklar enorma svartvinbärskaraktär som gjort gården världsberömd.

När jag först öppnade påsen i köket så spred sig en enormt härlig doft av svartvinbär och frukt. Christin kände också doften och kom och frågade vad det var. Ett väldigt aromatiskt kaffe. Jag började med att mala den på något steg grövre än Moaken, det resulterade i 1-2cl kaffe i koppen och ett ganska tråkigt kaffe. Eftersmaken hade en tydlig grapesmak och beskhet men i övrigt ganska platt. Jag malde den lite grövre och fick en mer normal doserad espresso, fin och ljus crema och en ännu tydligare grape-beska och väldigit mycket syrlighet. När jag kör nu får jag lite svartvinbär, lite “som te doftar” och grapen i eftersmaken. Det blir dock ganska tunt när man brygger det som en vanlig espresso. Jag rekommenderar nog en lite tajtare variant för att detta kaffe ska bli optimalt

J&N Gethumbwini Estate

Kopi Luwak

Idag fick jag chansen att dricka lite Kopi Luwak, det som sägs vara världens mest exklusiva kaffe. Hur som helst är det klart bland de allra dyraste.
En liten påse på 57 gram av dessa dyrbara bönor kostar 349kr. Det är alltså strax över 6000kr kilot. Det är i alla fall det allra dyraste kaffet jag druckit. För den som inte vet så är detta ett kaffe som skördas på ett väldigt speciellt sätt.

Det finns ett litet skumt djur som heter palmmård. Den lilla rackaren springer runt i indonesien och käkar kaffebär. Det gör att den får i sig en hel del kaffebönor, denna passerar då den lilla palmmårdens matsmältningsmekanism och kommer så ut tillsammans med den andra skiten. Bönorna plockas sen av lokalbefolkningen och lyckligtvis så tvättas och rostas bönorna.

Dels så plockar palmmården bara de finaste bären och således bara de finaste bönorna. Tillsammans med fermenteringsprocessen skall detta då ge ett otroligt fint kaffe. Det sägs att kaffet helt skall sakna bismak och vara väldigt gott. En av mina chefer Tom hade köpt en påse Kopi Luwak och vi bryggde några koppar på jobbet. Påsen räckte till typ 5 små koppar kaffe. Kaffet hade i princip ingen bitterhet och en väldigt liten och svag eftersmak. På det stora hela var det ett mycket bra men ganska lätt kaffe. Vi alla kom fram till att det var jättegott, men definitivt inte värt 6000kr kilot, men som Tom sa: Man måste ju prova.

Veckan 40 – Moak Servito!

Det har varit tunt på kaffe de sista två veckorna och den här veckan har jag inte ens en egen bild. Men nu har jag i alla fall fått en påse riktigt kaffe. Den här gången är det en siciliansk grov blandning. Bönorna har en svag men härlig chokladdoft och de är små och mellanmörkt rostade. Vet inte halten robusta i den men den är nog åt 70% eller liknande. Det fina är att man får 1kg för 189 spänn. Det är jävla billigt.

Brygger man det “normalt” så får man faktiskt lite chokladiga toner, jag kände också vanilj i en kopp. Det är antagligen inte meningen men det var fint :). Brygger man den kort och tajt så har man den där råa, grymma bitterheten som man vill ha ur ett syditalienskt kaffe. Det är bara de rykande heta kopparna och häftiga gubbarna som saknas, hade man haft de så kunde man tro att man var i Napoli. Creman är svart och tjock.

Det är ett bra kaffe att dryga ut med mellan de lite mer fancy kaffepåsarna jag kört senaste veckorna. Jag gillar det.