V.14-V.15 – J&N Supernatural

Under ett par månader har jag varit helt utan espresso-maskin då PIDen i den lagt av. Nu är det en ny PID på plats och det börjar ordna upp sig med inställningar och allt.

Under v. 14 och v. 15 har jag kört två påsar av Johan och Nyströms Supernatural. Kaffet är ett samarbete av två familjer med namnen Celso & Hamilton. Bönorna är 100% ekologiska och de kommer från Brasilien.

Jag hade lite trubbel i början med själva maskinen och fick inte till något bra alls. Efter nån vecka började det ordna upp sig men tycker ändå inte att det var något speciellt roligt kaffe.

V5. J&N Yard Dog

Yard dog är en ganska ambitiös espressoblandning från J&N. Den innehåller 3st olika bönor som de kallar för “Yard dogs”, på påsen så beskrivs de som bortglömda och utschasade varieteter. De är kaffe som odlats och tagits hand om på plantagernas bakgårdar för att testa en ny sort eller pröva ett annat odlingssätt eller nått annat. Så står det i alla fall på påsen, om det är sant eller bara låter säljande låter jag vara osagt. Innehållet i påsen är i alla fall: 40% Haricho – Etiopien Limu Neguse Lemma private farm, 20% Criollo – Bolivia Finca Alejandra, 40% Pacamara – El Salvador Finca Las Delicias.

Det här är det bästa espressokaffet som passerat min kvarn på, ja jag vet inte men säg ett halvår. Den är söt, fruktig och fyllig. Den får en fin crema, den är lätt att hantera och blir nästan alltid perfekt. Det är inte så vanligt med en espresso med mycket smaker och är söt och samtidigt är kraftfull. Det är lätt att den här typen av kaffe annars blir lite klen.

J&N tycker jag ska vara väldigt nöjda med detta kaffe och den är helt klart värd en espresso-länk :).

V.41 Waxholms Krut

Efter några veckor helt utan kaffe bad jag Arre om en påse kaffe. Jag har tidigare provat Milano från Waxholm och det var ju såklart slut så då fick det bli Krut. Krut är en blandning med massor av robusta vilket bådade gott :).

Kaffet var rostat för bara någon vecka sen och betedde sig såklart underligt precis så som ett nyrostat kaffe brukar göra. Det smakade inte heller så kul.

Nu har det gått någon vecka ytterligare och kaffet blir bara bättre och bättre. Nu när jag skulle skriva om det såg jag på hemsidan att de tycker att kaffet når sin peak 6 veckor efter rostning och det kan jag mycket väl tänka mig.

Jag är inte imponerad av kaffet, jag tycker det stundtals smakar dåligt och de gånger jag tycker jag får till det så är det inte riktigt bra.

Om man vill ha hög andel robusta så tycker jag fortfarande att Scuro Napoli är det bästa! Jag har också hört rykten om att Monteriva ska börja sälja sitt kaffe i mindre förpackningar än 1kg, jag hoppas att det är sant :).

V.27 J&N Etiopien Harrar

Ett klassiskt kaffe från kaffets ursprungsland Etiopien. Det här kaffet kallas för ett trädgårdskaffe och det är vad Etiopierna kallar ett kaffe som växt på någons bakgård. I området Harrar så torkar man alla kaffebär i solen med fruktköttet kvar. Ofta är den här typen av torrprocessad Harrar gjord på restprodukter från skörden men just det här kaffet är på för hand, nyplockade bär.

Karaktären på kaffet är väldigt tydligt och ett av de få kaffen jag kan urskilja lätt vilken typ det är. Man känner det redan på doften när bönorna mals, det är intensivt blåbär. Jag kan tycka att just blåbärs tonerna är väldigt tydliga i doften och man kan omsätta detta något i smaken men mest tycker jag att det smakar harrar :). Det är ett ganska gott kaffe som är bäst när det är färskt men det är ganska lätt att tröttna på. Det är syrligt och sött. Det räcker definitvt med en påse då och då

v18 – J&N Pineapple thief

Ett riktigt bra kaffe för världens fulaste kaffemaskin, Aeropress. Aeropressen är så ful att man måste gömma den i en låda när man inte använder och man får göra kaffet i garderoben så ingen ser men den är billig och med rätt kaffe blir det svingott! Det här var definitivt rätt kaffe.

Jag öppnade påsen på valborg och körde ett par små kannor till de som ville smaka. Vi var nog alla 6-7st överens om att det var väldigt gott. Det fanns ingen bitterhet men mycket fyllighet och kropp. Det var riktigt bra. Det här var ju efter lite öl, vin och en grappaprovning med 4 sorter men ändå.

Jag har kört vidare på den här påsen under veckan och det är bra hela tiden. Jag maler den ganska grovt, jag har tidigare använt ungerfär samma malningsgrad i espressomaskinen och aeropressen men på inrådan från Arre så kör jag denna grovt. Ungefär 16-18gr och ungefär upp till 2ans markering på plastmojängen blir perfekt.

Jag har varit ordentligt förkyld hela veckan men nu börjar det ordna upp sig och kaffet verkligen osar om annans.

Här är lotten på 280kg och den rostas också i 300 påsar av J&N. Rekommenderas!

v17 – J&N Big Bold & Natural

Ett häftigt och limiterat kaffe från J&N. Allt som är limiterat gillar man ju lite extra så jag köpte såklart detta direkt när jag såg det. J&N rostar endast 300 påsar, alltså 75kg och hela lotten som odlats är på 310kg.

Smakprofilen för kaffet är

Doft av gammaldags glassaffär. Levande och kraftfullt med överflöd av jästa bär och stor typisk processkaraktär.

Man undrar ju lite hur en gammaldags glassaffär doftar och hur gammal är en sådan glassaffär. Känns som om jag inte riktigt hänger med här. Jag inbillar mig i alla fall att jag kan hålla med även om jag inte skulle ha kommit på det själv. Det finns en stark odefinierbar sötma i doften och okej, vi kan kalla det för gammaldags glassaffär. Det här med typisk processkaraktär vet jag inte heller riktigt vad de syftar på. Processkaraktär för mig är mamma scans köttbullar och det finns inte i det här kaffet. Jästa bär håller jag dock med om. Det känns lite som om smakprofilsförfattaren fick fnatt på den här påsen.

Aja, det var gott :). Köp gärna en påse medans det finns kvar.

v16 – J&N La bomba

Ett grundläggande kaffe som jag återkommer till då och då. Det är enkelt, opretantiöst, billigt och rätt gott. Dessvärre är det inte lika gott som jag tyckte att det var förr. Jag vet inte om det beror på att jag skämt bort mina smaklökar med dyrt arabica kaffe eller om J&N helt enkelt gör kaffet sämre nu för tiden. Hur som helst så är blir det alltid en okej espresso. Ungefär som Starbucks utanför Kina, något man alltid kan lita på men aldrig blir överraskad av.

Jag kollade tillbaka lite på en gammal post om La Bomba, där skrev jag att rostmästarinnan hette Josefin och att det ändå smakade som vanligt, nu heter rostmästaren Fredrik. Det kanske är Fredriks fel att det inte är lika bra längre?

v13 – Love Coffee El Salvador, Finca el Retiro

Kaffet med världens längsta namn. Också från Love Coffee och det här kaffet har Daniel Remheden vunnit en deltävling i Barista SM med. Då måste det ju vara bra. Jag har därför kommit fram till att jag inte ska vara med i något Barista SM eftersom jag inte alls fick till det här kaffet.

Okej, det är ju kaffe så det var ju inte äckligt men absolut inget speciellt och inte värt 400kr/kg. Har tyvärr inget mer att säga om det och inte heller någon bild.

Det man skulle försöka få ut var detta

Ett sött och fylligt kaffe med väldigt ren karaktär. En balanserad syra med tydliga inslag av mörk choklad, torr kakao och nötter. Välstrukturerat med lång ren eftersmak.

V.11 Love Coffee Espressoblandning

Love Coffee är ett rätt nytt rosteri som drivs av bl.a. Daniel Remheden som under några år placerat sig väldigt väl i Barista SM. Jag tror nog att de påsar jag köpte kan ha varit från deras första batch som såldes publikt. Det var rostade den 18/3 och kom hem till mig dagen efter. Jag handlade som vanligt av duktiga baristashopen.se.

Eftersom kaffe var så väldigt färskt så var det såklart knepigt att få till en bra shot. Insåg ganska snabbt att en dubbel espresso var tvungen att bryggas i en riktigt stor kopp för att få plats med all crema. Jag fick dock aldrig riktigt till någon ordentligt bra kopp av det här kaffet. Jag blev lite besviken faktiskt. Det beror säkert på mig och inte på kaffe men hur som helst var det lite trist. Jag tog inte ens några bilder på detta bara för det.

Hur som helst så var det i alla fall såhär det skulle smaka:

Resultatet är en elegant medelfyllig espresso med tydlig sötma, balanserad syra och smakbilden domineras av röda druvor, torr kakao, citrusfrukt, kardemumma och kanel.

V.9-V.10 Starbucks

starbucks-logo

Jag tänkte att jag skulle skriva ikapp lite om veckans kaffe, jag har faktiskt haft en hel del schyssta kaffen på sistone. Vecka 9 var vi dock i Kina och där fick man nöja sig med Starbucks.

Starbucks fanns överallt i Wu Xi och Shanghai men inte någonstans i Sanya vad jag kunde hitta. Det betyder alltså att jag fick gå rätt många dagar utan få något rimligt kaffe. På det sista hotellet vi bodde på kunde man dock få en kopp som inte smakade direkt äckligt.

Jag har druckit kaffe på ganska många Starbucks på olika ställen i olika städer och länder, New York, Washington, Barcelona, London, Nottingham, några andra ställen i England och nu i Wu Xi och Shanghai. Det brukar alltid vara ett säkert kort vart man än är. Kineserna lyckas dock med att förstöra Starbucksstämpeln något. Det är inte alls lika bra i Kina som i andra delar av världen. Jag tror helt enkelt inte att Kineserna själva dricker kaffe alls och då blir det dessvärre inte bra.

Priserna på Starbucks i Kina är ungefär lika som på andra ställen, det är ju ok för oss att en espresso kostar 25 spänn. Det är lite värre för en stackars fabriksarbetande kines som tjänar knappt 2000kr i månaden. Den här orättvisan måste vara det värsta med att vara kines.