Ett klassiskt kaffe från kaffets ursprungsland Etiopien. Det här kaffet kallas för ett trädgårdskaffe och det är vad Etiopierna kallar ett kaffe som växt på någons bakgård. I området Harrar så torkar man alla kaffebär i solen med fruktköttet kvar. Ofta är den här typen av torrprocessad Harrar gjord på restprodukter från skörden men just det här kaffet är på för hand, nyplockade bär.

Karaktären på kaffet är väldigt tydligt och ett av de få kaffen jag kan urskilja lätt vilken typ det är. Man känner det redan på doften när bönorna mals, det är intensivt blåbär. Jag kan tycka att just blåbärs tonerna är väldigt tydliga i doften och man kan omsätta detta något i smaken men mest tycker jag att det smakar harrar :). Det är ett ganska gott kaffe som är bäst när det är färskt men det är ganska lätt att tröttna på. Det är syrligt och sött. Det räcker definitvt med en påse då och då

Ett riktigt bra kaffe för världens fulaste kaffemaskin, Aeropress. Aeropressen är så ful att man måste gömma den i en låda när man inte använder och man får göra kaffet i garderoben så ingen ser men den är billig och med rätt kaffe blir det svingott! Det här var definitivt rätt kaffe.

Jag öppnade påsen på valborg och körde ett par små kannor till de som ville smaka. Vi var nog alla 6-7st överens om att det var väldigt gott. Det fanns ingen bitterhet men mycket fyllighet och kropp. Det var riktigt bra. Det här var ju efter lite öl, vin och en grappaprovning med 4 sorter men ändå.

Jag har kört vidare på den här påsen under veckan och det är bra hela tiden. Jag maler den ganska grovt, jag har tidigare använt ungerfär samma malningsgrad i espressomaskinen och aeropressen men på inrådan från Arre så kör jag denna grovt. Ungefär 16-18gr och ungefär upp till 2ans markering på plastmojängen blir perfekt.

Jag har varit ordentligt förkyld hela veckan men nu börjar det ordna upp sig och kaffet verkligen osar om annans.

Här är lotten på 280kg och den rostas också i 300 påsar av J&N. Rekommenderas!

Ett häftigt och limiterat kaffe från J&N. Allt som är limiterat gillar man ju lite extra så jag köpte såklart detta direkt när jag såg det. J&N rostar endast 300 påsar, alltså 75kg och hela lotten som odlats är på 310kg.

Smakprofilen för kaffet är

Doft av gammaldags glassaffär. Levande och kraftfullt med överflöd av jästa bär och stor typisk processkaraktär.

Man undrar ju lite hur en gammaldags glassaffär doftar och hur gammal är en sådan glassaffär. Känns som om jag inte riktigt hänger med här. Jag inbillar mig i alla fall att jag kan hålla med även om jag inte skulle ha kommit på det själv. Det finns en stark odefinierbar sötma i doften och okej, vi kan kalla det för gammaldags glassaffär. Det här med typisk processkaraktär vet jag inte heller riktigt vad de syftar på. Processkaraktär för mig är mamma scans köttbullar och det finns inte i det här kaffet. Jästa bär håller jag dock med om. Det känns lite som om smakprofilsförfattaren fick fnatt på den här påsen.

Aja, det var gott :). Köp gärna en påse medans det finns kvar.

Ett grundläggande kaffe som jag återkommer till då och då. Det är enkelt, opretantiöst, billigt och rätt gott. Dessvärre är det inte lika gott som jag tyckte att det var förr. Jag vet inte om det beror på att jag skämt bort mina smaklökar med dyrt arabica kaffe eller om J&N helt enkelt gör kaffet sämre nu för tiden. Hur som helst så är blir det alltid en okej espresso. Ungefär som Starbucks utanför Kina, något man alltid kan lita på men aldrig blir överraskad av.

Jag kollade tillbaka lite på en gammal post om La Bomba, där skrev jag att rostmästarinnan hette Josefin och att det ändå smakade som vanligt, nu heter rostmästaren Fredrik. Det kanske är Fredriks fel att det inte är lika bra längre?

Kaffet med världens längsta namn. Också från Love Coffee och det här kaffet har Daniel Remheden vunnit en deltävling i Barista SM med. Då måste det ju vara bra. Jag har därför kommit fram till att jag inte ska vara med i något Barista SM eftersom jag inte alls fick till det här kaffet.

Okej, det är ju kaffe så det var ju inte äckligt men absolut inget speciellt och inte värt 400kr/kg. Har tyvärr inget mer att säga om det och inte heller någon bild.

Det man skulle försöka få ut var detta

Ett sött och fylligt kaffe med väldigt ren karaktär. En balanserad syra med tydliga inslag av mörk choklad, torr kakao och nötter. Välstrukturerat med lång ren eftersmak.

Love Coffee är ett rätt nytt rosteri som drivs av bl.a. Daniel Remheden som under några år placerat sig väldigt väl i Barista SM. Jag tror nog att de påsar jag köpte kan ha varit från deras första batch som såldes publikt. Det var rostade den 18/3 och kom hem till mig dagen efter. Jag handlade som vanligt av duktiga baristashopen.se.

Eftersom kaffe var så väldigt färskt så var det såklart knepigt att få till en bra shot. Insåg ganska snabbt att en dubbel espresso var tvungen att bryggas i en riktigt stor kopp för att få plats med all crema. Jag fick dock aldrig riktigt till någon ordentligt bra kopp av det här kaffet. Jag blev lite besviken faktiskt. Det beror säkert på mig och inte på kaffe men hur som helst var det lite trist. Jag tog inte ens några bilder på detta bara för det.

Hur som helst så var det i alla fall såhär det skulle smaka:

Resultatet är en elegant medelfyllig espresso med tydlig sötma, balanserad syra och smakbilden domineras av röda druvor, torr kakao, citrusfrukt, kardemumma och kanel.

Jag tänkte att jag skulle skriva ikapp lite om veckans kaffe, jag har faktiskt haft en hel del schyssta kaffen på sistone. Vecka 9 var vi dock i Kina och där fick man nöja sig med Starbucks.

Starbucks fanns överallt i Wu Xi och Shanghai men inte någonstans i Sanya vad jag kunde hitta. Det betyder alltså att jag fick gå rätt många dagar utan få något rimligt kaffe. På det sista hotellet vi bodde på kunde man dock få en kopp som inte smakade direkt äckligt.

Jag har druckit kaffe på ganska många Starbucks på olika ställen i olika städer och länder, New York, Washington, Barcelona, London, Nottingham, några andra ställen i England och nu i Wu Xi och Shanghai. Det brukar alltid vara ett säkert kort vart man än är. Kineserna lyckas dock med att förstöra Starbucksstämpeln något. Det är inte alls lika bra i Kina som i andra delar av världen. Jag tror helt enkelt inte att Kineserna själva dricker kaffe alls och då blir det dessvärre inte bra.

Priserna på Starbucks i Kina är ungefär lika som på andra ställen, det är ju ok för oss att en espresso kostar 25 spänn. Det är lite värre för en stackars fabriksarbetande kines som tjänar knappt 2000kr i månaden. Den här orättvisan måste vara det värsta med att vara kines.

Köpte en påse av denna förra veckan, blev så sugen av bilden på påsen. Tänk om man fick till sådana extraheringar :). Blandningen består av 3 sorters kaffe, Pacamara – El Salvador, Etiopien Hama Sun Dried och Panama Los Lajones Natural. Den enda jag druckit tidigare är nog Haman. Allt om kaffet finns att läsa på J&Ns hemsida.

Det står att man skall “överdosera, överextrahera och överkonsumera” detta kaffe. Jag håller med på alla tre punkter. Det tål en lång extrahering, det blir bara bättre med tiden. Försöker man brygga det här kaffet kort så får man ett tråkigt kaffe. Korta espressos är ju annars min favorit men med den här påsen fick jag ta fram cappuccinokopparna för att brygga dubbla shots. Det kan också ha att göra med att påsen är rostad den 2/2, bara ett par dagar före jag drog första shotten, det bubblar ganska kraftigt med crema fastän kaffet inte innehåller någon robusta. Kaffet är sött, jag känner dock inga specifika toner av bär eller nått. Antagligen för att jag är dålig eller så är det för att det är en schysst blandning.

På det stora hela ett mycket trevligt kaffe, lite tråkigt att det är limited edition, helt klart ett kaffe jag skulle köpa igen.

Det här är ett av mina absoluta favoritkaffen. Inte tack vare dess elegans eller finkultursstatus. Snarare helt tvärtom! Det här är italiensk espresso när den är som bäst. 100% små och härligt svarta robusta-bönor. I teorin det fulaste kaffe du får tag i. Det är inte många kaffen som inte innehåller ens en gnutta töntiga arabicabönor.

Creman flödar och portafiltret geggar igen av det svarta guldet. Det är tjockt som olja och alldeles, alldeles underbart! Kärvt, salt, bittert och jordigt. Det får en verkligen att vakna på morgonen. Försök inte hitta några frukter eller bär i det här, det finns inte.

Scuro Napoli är ett napolitanskt under. Det är precis så här som kaffe smakar i Napoli, mmm!

Vill man fjanta till detta manliga kaffe passar det även utmärkt med en skvätt mjölk i.

159 spänn kilot inklusive frakt direkt från Monteriva, det är bara att köpa.

(Jag var lite ovan med kameran så det tog lång tid att ta bilden så creman hann lägga sig :()

Senaste tiden har jag haft så dåligt kaffe så jag får skämmas och inte är det bättre den här veckan :/. Det är i alla fall bättre än inget kaffe, eller nja, det kanske det egentligen inte är. Förhoppningen är i alla fall att jag imorgon får hem en påse av mina favoriter, 100% robusta från Monteriva :).

Zoegas huskaffe är ganska dåligt. Oftast är det gammalt också. Den här påsen verkar dock rätt färsk, bland de färskaste av denna typ jag har druckit, creman riktigt bubblar ur maskinen. Det är inget kaffe jag skulle vara stolt över att ha som husets kaffe, jag ska verkligen försöka undvika att behöva ta till denna påse igen.