Den här veckan har jag handlat på mig av lite fulkaffe. Var på ICA och köpte två paket Zoegas Presso och fick då en tvåkoppars pressobryggare. Det tyckte jag var fint. Hade sedan innan en lite större kanna, men det känns alltid lite overkill att ta fram till sig sjäv.

Det här kaffet är väl inte så mycket att säga om. Det är inte så häftigt men helt okej. Ska klart ta med mig det andra paketet kaffe till jobbet för det här är typ 100ggr bättre än brygg i en termos.

Eldorado, Max Havelaar, espresso. Allt kaffe från Rast Kaffee tycker jag är samma. Platt och tråkigt. Jag vill inte ens skriva något mer om den här sorten. Det är inte prisvärt, den här påsen kostar 69 spänn för 250g. Det är inte speciellt gott. Det är ingen upplevelse. Det är trist.

Att sluta med J&N var det sämsta kaffemaskinen kunde hitta på. Eller det sämsta var nog att byta ut J&N mot Rast Kaffee. Oavsett vilken anledning det var så tycker jag att det var ett dåligt val.

Det blir nog tyvärr att få börja handla på Cafeett, även om det är dubbelt svikeri.

Under vecka 19 körde jag Amaro Gayofrån Estate Coffee. Ett otroligt aromatiskt kaffe, det doftar fruktigt i hela köket redan när man öppnar påsen. Denna doft fortsätter fylla rummet när den hamnar i kvarnen.

Smak och doft är väldigt fruktigt och elegant. En dubbel espresso på den här skall bryggas ganska “normalt”, 8-9g och 25s.

Jag får tydliga toner av grape i smaken och generellt så gillar jag inte grape, men kaffet är otroligt bra. En påse kostar 80 spänn och det är det helt klart värt. På det stora hela, ett mycket bra kaffe!

Bara namnet på det här kaffet får mig att gå igång :).

Jag börjar med att citera rosteriet :

Jazz är en blandning gjord på bönor som kommer från Brazil Daterra Sweet Yellow, El Salvador La Esperanza, Colombia Popayan Supremo och Yirgacheffe kooperativet Konga. Denna blandning passar bäst som ren espresso. Dosera 9-10 g per enkel och extrahera i 25 sekunder, 2,5 cl.

Du får då en söt marsipan som avslutas med en syrlig twist.

Riktiga prettoböner i den här blandningen, det är bra. Jag håller klart med om att den måste bryggas tight, annars blir den rent utsagt äcklig. 9-10g gram för 2,5 cl stämmer helt med min uppfattning.

Söt marsipan kan jag inte säga att jag kunde finna. Men definitift en härligt syrlig twist. Kaffet har en väldigt tunn konsistens, helt olikt det mesta. Det får helt klart godkändt, namnet ger några pluspoäng och för 79kr/250g är det ett bra köp.

Jaha, då var det dags för en påse finest från Löfbergs. Den här påsen innehåller lite Monsoon Malabar. Monsoon Malabar kom till när Indiska bönor transporterades till Europa och där utsattes för vind och väder. Bönorna svällde, bytte färg och förlorade sin syrlighet. Nu gör man det här genom att lägga upp bönorna i sina säckar på plåttak och låter den vänta på monsunsäsongen.

Monsoon Malabar är en arabica böna som inte passar så bra för sig själv. I alla fall inte som espresso. Den blir lite tråkig. Jag tycker att den skall användas som en krydda i en arabicablandning. Den ger lite tryck åt blandningen, precis som jag skrivit om andra blandningar.

En 500 grams påse kostade runt 60kr och det är väl ett okej pris. Det är inget dåligt kaffe, men heller ingen smakupplevelse.

Jag tänker också i protest mot Löfbergs Lilas otroligt jobbiga hemsida inte länka dit. Flash är ondskan.

I helgen så inhandlade jag en liten påse av det gamla hederliga kaffet “Mocca Sanani” från rosteriet Kahls. Många kilo av den här blandningen har passerat min kvar för att sedan bryggas i moka-bryggaren. Det var innan Giadan kom hem till oss. Med den här blandningen i moka-kannan fick man fram en utsökt “kexighet” i kaffet.

Nu var det länge sedan jag drack Mocca Sanani, den största anledningen till detta är att enda stället jag vet säljer det har det liggandes i stora lådor med tveksam färskhet. Men men, paniken slog in och jag tog hem en påse. Så här skriver Kahls själva om det:

Jemen var första området utanför Etiopien där man odlade kaffe. En gång i tiden ett stort kaffeland. Vår goda bladning har en krämig karaktär och passar bra till alla bryggsätt. Kaffet innehåller Brasil, Kenya, Monsun Malabar och indonesiskt kaffe.

Jag har ju klart druckit färskare kaffe, men det är inte alls dumt! Det har en angenäm malningsdoft med söt fruktighet i. Den är smått fruktig med en lagom beska i eftersmaken. Malabaren ger lite tryck till blandningen och sammantaget är jag klart förvånad av resultatet! Det kan nog bli mitt nya reservkaffe.

Den gångna veckan och några få dagar till har jag kört Rast Kaffee Max Havelaar Espresso, tydligen något Kaffemaskinen kört under en längre tid men som jag missat. Jag tror rosteriet är österikist eller Schweiziskt.

Det är en ganska klassisk espressoblandning. Ganska hårt rostad och med rätt flottiga bönor som följd. Max Havelaar är tydligen någon speciell Schweizisk rättvisemärkning vilket är ganska trevligt.

Så, hur smakar det då? Nja, sådär. Inte det bästa kaffe jag druckit, tycker den är svårt att få till för att vara en blandning. Får väldigt varierat resultat. Jag tycker den absolut passar bäst som en tajt ristretto, då får man en fin mörk crema och smaken blir helt okej.

105kr/500gr, nja. Lite dyrt. Är nog inget som jag köper igen. Som Arre sa, det är lite för mörkt rostat. Vet inte om det bara var den här batchen eller om det är generellt får väl höra om det kommer in någon ny batch och se om det är samma.

När kaffet tog slut här om dagen så fick jag panikhandla nytt kaffe på ICA. Ibland har dom ett sortiment av Estate Coffee vilket brukar vara helt okej. Nu hade de såklart inte detta utan det flashigaste jag kunde hitta var Zoegas ganska nya premium kaffe.

Det går under namnet Zuprema som verkar finnas i tre sorter. Vad jag såg på ICA så var det bara Espresso Bellezza som fanns där.

Jag tog bara paniktog en påse och gick hem. Jag körde kaffet några gånger och det var ganska enkelt att få till bra. Det blev enkelt en fin tjock och crema. Jag trodde nog att kaffet innehöll en del robusta. När jag läste på påsen så fick jag se att det faktiskt var en 100% arabica blandning. Det var lite Brasilien och lite Kenya ihop med en del Monsoon Malabar. Är väl Monsoonen som ger robusta känslan.

Nåja, hur smakar den? Jag skulle väl inte direkt säga att jag kunde urskilja några fruktiga smaker utan det är mer en klassisk norditaliensk, lite småjordig espresso. Helt okej för vad den kostar och att ha som extrakaffe.

Jag har senaste veckan kört en påse från koppi. Av någon anledning så står det inte på påsen vad den heter utan det stod bara på en dithäftad lapp, den klippte jag ju såklart bort direkt. Så jag vet inte riktigt vilken det var :/. Jag misstänker dock att det var La Aurora.

Jag har kört den lite som press och lite som espresso. Jag hade rätt svårt att få till den och så klart, när det började ta slut så började den bli bra. Den var ganska kraftfull, lite syrlig och smått fruktig. Det bästa med kaffet var att det smakade och doftade öl. Det var en väldigt humlig karaktär, det var fint!

I tre veckor har jag druckit motoroljan. Den var i och för sig fin, men nu har jag ledsnat på den och det var dags för lite finkaffe igen. Jag ringde min kaffeleverantör och vi kom fram till att jag skulle ha da Matteos El Borbollón och även en påse från koppi som blir nästa veckas kaffe. Jag ville ha ett kaffe som jag kunde köra både espresso och göra press-kaffe.

Jag har bara dragit 4-5 shots på bönan och gjort två omgångar press. Jag har varje gång fått gott kaffe, men jag saknar lite frukt och bärighet som den här bönan skall ha. Jag ska köra lite mindre mängd för pressen och se hur det blir.

Jag passade också på att testa min nya glugg, 50/1.4, som jag ska försöka göra någon form av recension av framöver.